- Startsida
- Kommun och politik
- Fakta om Katrineholm
- Historia om Katrineholm
- Kända byggnader
Kända byggnader
Här kan du läsa om några intressanta byggnader i Katrineholm.
Apotekarvillan
Den så kallade apotekarvillan som ligger inträngd mellan ett flerfamiljshus på Storgatan och järnvägen på Norr i Katrineholm är typisk för sin tid, slutet av 1800-talet. Stilen kallas nationalromantik präglas av symboler från gamla fornnordiska byggnader och har ofta utsmyckningar som drakhvuden och runor.
Huset uppfördes som privatbostad åt Karl Kullberg som arbetade som kassadirektör på brodern Augusts företag Kullberg & Co. Anledningen till att huset kallas apotekarvillan är att Karl Kullberg under några år drev en så kallad drugstore i USA.
Gamla posthuset
Det pampiga gamla posthuset, granne med järnvägsstationen i Katrineholm, uppfördes 1906. Arkitekt var en professor Dahl och byggmästare C.V. Andersson som även ansvarade för uppförandet av Kullbergska huset några år tidigare.
När gamla posthuset uppfördes ansåg man att det liknade Riddarhuset i Stockholm och får idag anses till de mer arkitektoniskt värdefullare byggnaderna i centrala Katrineholm.
På 1960-talet flyttade posten till ett ny byggnad på Fredsgatan. De första postmästarna i Katrineholm var C.J. Tunelius (1862-1896), N. B. Forslöf (1896-1911) och G. H. N. Westman (1911-1917).
Gamla vattentornet
Efter en långvarig och stundom hetsig debatt i oktober 1906 beslöt Katrineholms municipalsamhälle att bygga ett vattentorn på en höjd vid Storgatans västra ände, norr om järnvägen.
Tornet invigdes i november året därpå med stor fest på torget och tal av August Kullberg. För tornets utsmyckning hade fabrikören Gustaf Robert Grönkvist skänkt 1 000 kronor till granitsockeln. Graniten hämtades från Vikan i Floda socken.
Tornet är 49 meter högt och ritades av den kände arkitekten Ivar Tengboms firma i Göteborg. Ivar Tengbom är också arkitekten bakom Stockholms konserthus.
Då det nya vattentornet i Laggarhult stod färdigt 1969 togs det gamla vattentornet ur bruk.
Mellan 1995 och 2014 fanns föreningen Gamla vattentornets vänner som verkade för att rädda, bevara och utveckla det gamla tornet. Bland annat bekostade föreningen fasadbelysning och via olika aktiviteter samlade man in pengar för tornets utveckling. När föreningen avvecklades 2014 överlämnades cirka en halv miljon kronor till Katrineholms kommun som ska användas för tornet.
Gröna Kulle
1886 kom smeden Gustaf Robert Grönkvist till Katrineholm för att öppna en smidesverkstad. Det visade sig snart att han var en driftig och kreativ man. Grönkvist utökade snabbt sin verksamhet med tillverkning av nya uppfinningar och 1891 grundade han GMV, Grönkvists Mekaniska Verkstad. Grönkvist hade därmed avancerat från smed till fabrikör.
Fabrikör Grönkvist villa
1899 köpte Grönkvist några tomter belägna i det som då var stadens utkant. Där lät han under åren 1900-1901 uppföra en stor och vacker villa till sig och sin familj. Huset, som hade tretton rum och rymliga källar- och vindsutrymmen, kallade han Gröna Kulle. Kanske var det Grönkvists sätt att protestera mot tidens sätt att sätta engelska ändelser på villanamnen. Brodern Konrads hus var till exempel döpt till Margretehill.
Huset byggdes som en typisk patriciervilla med det sena 1800-talets stil med många detaljer. Till huset hörde också en parkliknande trädgård. 1923 sålde Grönkvist Gröna Kulle till Stora Djulö AB. Familjen bodde dock kvar i huset fram till Grönkvists bortgång 1925.
Gröna Kulle blir stadshus
Municipalsamhället Katrineholm med sina 6 500 invånare fick stadsrättigheter den 1 januari 1917. Vid stadsbildandet tillkom nya kommunala organ och därför behövde kommunen fler lokaler. År 1927 köpte staden Gröna Kulle av Stora Djulö AB för 65 200 kronor. Katrineholm hade nu fått ett stadshus.
Gröna Kulle inreddes för att passa den kommunala förvaltningen. På nedre botten, i det som varit Grönkvists salong, hade drätselkammaren sina möten. Där fanns också rum för stadens kassakontor, stadskamreraren, exekutionsväsendet, byggnadsnämnden och stadsingenjörskontoret.
Stadsfullmäktige fick en sammanträdeslokal på övre våningen. Där inredde man också för stadsfullmäktiges presidium och för ordförandena i drätselkammaren och nykterhetsnämnden. På den övre våningen fanns ett bibliotek. Dessutom fanns en dubblett med badrum som hyrdes ut till stadsingenjören. I källaren fick stadens och drätselkammarens arkiv tre rum till förfogande.
Den 21 maj 1928 höll stadsfullmäktige sitt första sammanträde i Gröna Kulle. Man inledde sammanträdet med en invigningsceremoni då fullmäktiges ordförande A.J.Bärg hälsade ledamöterna välkomna till den nya sammanträdeslokalen.
Skyddsrum under jorden
1952 färdigställdes ett skyddsrum under Gröna Kulle. Därmed blev Katrineholm den första svenska staden med atombombsäkert skyddsrum, vilket rönte stor uppmärksamhet, även internationellt. Bland annat gjorde tidningen Life ett stort reportage under rubriken Sverige går under jorden. Skyddsrummets yta uppgår till cirka 700 kvadratmeter. Med gångar och infarter rör det sig om 1 200 - 1 300 kvadratmeter.
Gröna Kulle idag
På Gröna Kulle finns idag kommunledningsförvaltningen, en av totalt åtta förvaltningar i kommunen. Kommunstyrelsens ordförande, samt kommundirektören och knappt tjugo tjänstemän har Gröna Kulle som arbetsplats.
Gula huset
Gula huset, eller Gröna huset som det kallades innan fasaden gjordes om, låg på Drottninggatan 14-16 i Katrineholm och revs våren 2013. I byggnaden har det varit utbildningsverksamhet sedan den uppfördes åt dåvarande Katrineholms Enskilda Läroverk år 1914.
Katrineholms praktiska skola
Oscar Johansson kom till Katrineholm och grundade en praktisk skola på 1910-talet. I tre år fungerade det innan den gick i konkurs och Johansson flyttade till Norrland. Men Katrineholmarna insåg att skolan skulle kunna spela en stor roll i framtiden, och de gav inte upp tanken på en praktisk skola.
Fabrikören Gustaf Robert Grönkvist tog saken i egna händer och samlade de ledande i Katrineholm. Han fick med sig några av dem och de började rekonstruera Oscar Johanssons skolbolag. Skolans nya rektor blev Wilhelm Mannegard.
Lokalerna som användes var Djulögatan 22, ”Hustomten” som senare kom att kallas Gula huset. I kvarteret bredvid byggdes också ett skolhus som i dag kallas Vita huset.
Gula huset fungerade som elevhem och skolkök, men när skolköket lades ner tog Real- och Handelsavdelningarna över. De resterande lokaler blev elevrum. När Gula huset revs våren 2013 hittades ett dolt källarförråd med 59-årig saft och sylt som förmodligen blev kvar från den praktiska skolan.
Senare var här delar av Katrineholms tekniska skola (KTS) och dåvarande Komvux. I huset fanns de sista åren expedition för vuxenutbildning, särskild vuxenutbildning och utbildning i svenska för invandrare. På grund av stora problem med bland annat tillgängligheten i byggnaden flyttade Viadidakt ur huset hösten 2012.
Gula huset rivs våren 2013
Några bilder innan och under rivningen.
Järnvägsstationen
Katrineholms järnvägsstation
Katrineholms järnvägsstation är den äldsta byggnaden i centrala Katrineholm och stod färdig till invigningen av västra stambanan den 3 november 1862. Arkitekt var SJ:s chefsarkitekt A.W Edelsvärd.
Stationen byggdes på mark som tillhörde gårdarna Stensätter och Mauritztorp men fick namn efter den större gården Cathrineholm vid sjön Näsnaren, några kilometer väster om stationen. Det framväxande samhället och senare staden fick därefter namn efter stationen.
Katrineholms kyrka
Katrineholms kyrka på Norr började byggas 1 augusti 1901 och invigdes 11 januari 1903. Arkitekt var Karl Flodin.
Kullbergska huset
När August Kullberg skulle uppföra ett nytt hus med huvudkontor för sitt företag samt bostad i början av seklet så låter han riva den endast 15 år gamla byggnaden vid gården Stensätter.
1904 står den tre våningar höga stenbyggnaden färdig. Tidpunkten var väldigt läglig för Kullberg, ”kungen av Katrineholm”. Samma sommar hölls nämligen det stora lantbruksmötet i Katrineholm och mötesbyrån förlades i Kullbergska huset. Hit kom landshövding, höga myndighetspersoner från kungliga huvudstaden samt länets adel och godsägare som Kullberg nu kunde bjuda på supé i sitt nya och ståndsmässiga residens.
Första planet innehöll huvudkontoret för Kullberg & Co. samt bibliotek och biljardrum. De två översta våningarna var familjen Kullbergs privatbostad, fylld med konst och antikviteter. I huset fanns konstnärer som bland andra Pehr Hilleström, Johan Tobias Sergel, Elias Martin samt Per Hörberg representerade. Kullberg hade även den lokala konstnären, stationsskrivaren Gustaf Gösta Leijonhielms karikatyrer i sitt hem. Dessa hängdes åter upp i Kullbergska huset våren 1998.
Samlingen av antika möbler imponerar, bland annat med ett spelbord som troligen tillhört den avrättade, franska drottningen Marie Antoinett. I dag finns bordet i Stora Djulö herrgård.
Kullbergska huset som ligger vid Järnvägsparken i Katrineholm uppfördes 1902-04 efter ritningar av arkitekten Werner Northun från Stockholm. Byggmästare var C.V. Andersson som kom till Katrineholm som verkmästare i och med kyrkbygget 1902.
Huset är byggt i tidstypisk blandning mellan den i Europa rådande jugendstilen och den nordiska nationalromantiska stilen. Ta en titt på fasadens utsmyckning, de sirliga balkongräckena, den grovhuggna stensockeln, säteritaket som på en karolinsk herrgård och de tätspröjsade fönstren. Dessa detaljer är väldigt typiska för den här tidens byggnader.
Det nya huset värmdes till en början av öppna spisar och kakelugnar och i ett uthus stod ett acetylengasverk som levererade gas till samtliga rum i huset. Rinnande vatten var en självklarhet och togs från en egen brunn på tomten.
Huset efter Kullbergs död
Efter August Kullbergs död, den 27 februari 1913, ärvs huset av hustrun Josefina och dottern Amy. Amy blir ensam ägare efter moderns död 1933 men 1958 är familjens ekonomi i sådant skick att man måste sälja husets inventarier på en stor auktion. Året efter avlider Amy och hennes son Fred Kullberg säljer fastigheten till staden. Efter en kraftig renovering 1961, som tyvärr medförde att mycket av den praktfulla interiören försvann, fanns statens civilförsvarsskola i huset till 1986.
Mellan 1961 och 1970 fanns även den Håkanssonska dock- och textilsamlingen utställd i huset. (Elin Håkansson var brorsdotter till August Kullberg och donerade sin samling till staden.) Landstinget hade olika verksamheter i huset fram till 1994 då kommunen flyttade in.
Kullbergska huset i dag
I dag finns delar av Viadidakts verksamheter i Kullbergska huset. Plan två rymmer utbildningslokaler, där de gamla matsalarna är arbetsplatser för högskolestuderande.
Husets gamla kök är helt ombyggt till en stor föreläsningssal som också används för tentamina. Empiresalongen och det före detta Rökrummet är också arbetsrum med datorer och skrivare för studerande.
Kullbergrummet
Kullbergrummet är ett museirum på plan 1 i Kullbergska huset (Bievägen 1 B i Katrineholm). I rummet visas föremål, foton och dokument som tillhört släkten Kullberg på 18- och 1900-talen. I rummet finns bland annat August Kullbergs skrivbord.
Rummet är iordningsställt av kulturförvaltningen i Katrineholms kommun och inventarierna är deponerade av Sörmlands Sparbank.
Kullbergska sjukhuset
Efter grosshandlare August Kullbergs död 1913 donerade familjen Kullberg tomtmark och 100 000 kronor till Municipalsamhället Katrineholm för att uppföra ett sjukhus. Ett av villkoren i donationen var att sjukhuset i all framtid skulle benämnas Kullbergska sjukhuset, till minne av August och Josefine Kullberg. Den 1 maj 1916, på dagen två år efter donationen, stod sjukhuset färdigt. Carl Ellwyn anställdes som den första läkaren.
1922 övergick sjukhuset till landstinget. Sjukhuset har expanderat och byggds ut under flera tillfällen på 1900-talet.
Stora Djulö herrgård
Stora Djulö, strax söder om Katrineholms stad, omnämndes första gången 1334 och kallades då Djula. I senare skrifter från 1400- och 1500-talen kallas gården för Djula, Djulla eller Giula. Under 1600-talet går gården under namnet Väster-Djula men från 1719 kan vi läsa dagens namn Stora Djulö.
Under tidig medeltid tillhörde Djulö Vårfruberga kloster men vid ett markbyte 1334 fick riddaren och riksrådet Sigge Magnusson från Lagmansö ägorna. Detta efter ett byte med abbedissan Kunigunda. Han planerade och påbörjade ett storslaget bygge. Dessvärre var detta i en orolig tid då digerdöden härjade och sönerna till Magnus Ladulås slogs om makten. Kung Birger tillfångatog bröderna Erik och Valdemar i Nyköpingsgästabud år 1317. Sigge Magnusson lyckades därför bara färdigställa knappt halva byggnaden. Om man tänker sig en likadan byggnad till fast spegelvänd, ihop med den befintliga, kan man lätt föreställa sig det pampiga herresäte det skulle blivit. Då förstår man även placeringen av uppfarten med de maffiga cypresserna, som skulle lett direkt in till en centrerad huvudentré.
Från 1300-talets senare del och 150 år framåt ägdes gården av släkten Porse.
Omkring år 1585 ärvdes gården av hertig Karls kammarråd Mauritz Jöransson Laxman. Han tjänade under sitt liv fyra Vasakungar och då Erik XIV avled vara han ansvarig för den kungliga fängelsevakten på Örbyhus.
År 1611 gick gården vidare till hans dotter, Gertrud Mauritzdotter Laxman som är mer känd som den sköna Gertrud. Hon är en av gårdens mest omtalade kvinnor. Som ung var hon kammarjungfru åt den kungliga familjen, och gästades ofta av hertig Karl under hans resor till Julita. Hertigen uppvaktade henne flitigt och det sägs att de ofta rensade humle i trädgården tillsammans vid sina besök här. Trots hertigens flitiga uppvaktning valde hon senare att gifta sig med Josua Gyllenhorn på Sjöholm som var en av Karl IX:s rivaler.
Carl Hildebrandsson Uggla anlägger egna fornlämningar
Genom många krångliga arvsprocedurer kommer Djulö 1786 i kammarherren och historikern Carl Hildebrandsson Ugglas ägo. Han var bland annat ledamot i vetenskapsakademin och hans historieintresse fick honom att skriva en sockenbeskrivning över Stora Malm samt anläggande en mängd ”falska” runstenar här den engelska parken mellan Stora Djulö och Duveholms herrgård.
Den sista "nåden" på godset
Gården gick sedan i arv inom släkten Uggla (Fredrik von Post och Augusta Uggla) till år 1899, då kapten Alexander von Post avled. Djulö övergick då i hans änka, den ryskfödda Marie de Bodiscos ägor och var så fram till 1907, då gården efter 600 år slutligen gick ur släkten. Marie de Bodisco bodde emellertid kvar på St Djulö under sin livstid fram till år 1935 då hon överlevt inte mindre än sex ägare. Stora Djulö inköptes samma år av Katrineholms stad till ett pris av 190 000 kr. Många äldre katrineholmare kommer fortfarande ihåg friherrinnan som en mycket vänlig och försynt gammal dam. Som kuriosa kan nämnas att hon var mycket god vän med prinsessan Louisa som senare blev drottning i Danmark.
Byggnaden - Stora Djulö
På den plats där huvudbyggnaden står i dag fanns tidigt en bostad. Det som återstår av det huset är dess norra del. Dessa 1500-talsmurar har troligtvis ingått i ett kvadratiskt stenhus som legat på platsen.
Det nuvarande huset i tidstypisk karolinerstil tillkom troligen under Erik von Fitinghoffs tid på 1720-talet. Troligtvis har huset varit längre och det kan ha funnits en flygel på norra sidan och den stora dörren längst ut på vänstra sidan kan då ha varit huvudingången. Det finns spekulationer om att den delen revs på grund av dåliga grundförhållanden.
Under 1900-talet har två större renoveringar skett. På 1940-talet och 1992-93.
Den nedre våningen var helt avsedd för tjänstefolket. Här fanns köksregionerna, handkammare och kanske tvättstuga. I dag ligger här Djulö herrgårdscafé.
Tingshuset
År 1882 flyttade Oppunda häradsrätt från Stensjö in till det unga och kraftigt växande samhället Katrineholm. Efter ritningar av arkitekt Gustaf Claeson uppfördes 1938 till 1939 ett nytt tingshus i tegel på Storgatan till en kostnad av 375 611 kronor.
Den 27 april 2009 skedde en sammanläggning av tingsrätterna i Katrineholm och Nyköping och tingsrätten i Katrineholm avvecklades. Huset är nu i privat ägo.
Weckmanska huset
Adolf Weckman hette mannen som lät uppföra den rosa, italienskinspirerade villan på Tingshusgatan 6. Adolf Weckman grundade Sveriges varuförsäkringsbolag, drev frågan om kommunalt vatten och avlopp i början av 1900-talet och var den första som väckte förslaget om att samhället skulle ansöka om stadsrättigheter.
Huset har bland annat varit kontor och restaurang. 2002 las Restaurang Vingården ner och Weckmanska huset övertogs av Olivgårdens Fastighets AB.
Vita huset
1905-1906 startade Oscar Johansson från Mörlunda socken i nuvarande Hultsfreds kommun en praktisk skola i Katrineholm. Ur denna utvecklades senare Katrineholms enskilda läroverk och Katrineholms stads praktiska skolor som senare kom att bli Katrineholms Tekniska Skola, KTS.
Nya skolhuset byggs
1914 ansågs skolan vara den största enskilda tekniska läroanstalten i Norden och man började bygget av det ”nya skolhuset” på Drottninggatan 18 som vi i dag kallar ”Vita huset”. Det nybildade bolaget Katrineholms Fastighetsaktiebolag beslutade att köpa tomtmark från Carl Fredrikson och Gustav Robert Grönkvist för att uppföra en då tidsenlig och tillräckligt stor skolbyggnad. Ritningarna gjordes av arkitekt Claes Ericsson och byggmästare var August Erikson. På grund av första världskriget och svåra grundförhållanden där skolan skulle byggas tog arbetet lång tid och stannade även av. 1915 återupptogs bygget och i maj samma år var byggnaden under tak. Invigningen skedde på skolans tioårsjubileum den 13 februari 1916.
Var åttonde Katrineholmare var en elev
1916-1917 hade skolan cirka 1000 elever och ungefär var åttonde invånare i Katrineholm var en elev på skolan. Flera kom från de andra Nordiska länderna. 1918 hette en av eleverna Vilhelm Moberg som senare kom att bli en av Sveriges mest kända författare.
1923 tvingades Enskilda läroverket lämna Vita huset där den kommunala mellanskolan flyttade in och åren 1923 och 1945 bedrev Statens samrealskola sin utbildning i huset.
Då nuvarande Tallåsskolan stod klar 1946 för realskolan kunde Enskilda läroverket med tekniska utbildningar och rektorsexpedition flytta tillbaka till Vita huset.
Den 21 oktober 1955 upphörde bolaget AB Katrineholms Enskilda läroverk men verksamheterna fortsatte i Stiftelsen Katrineholms enskilda läroverk och Katrineholms stads praktiska skolor. Dessa fanns i huset fram till 1972 då skolan upphörde.
Från 1970-talet hade Katrineholms Tekniska Skola verksamhet i huset liksom dåvarande Komvux.
Katrineholms Tekniska Skola läggs ner
Katrineholms tekniska skola som var riksrekryterande fick ökad konkurrens av andra utbildningsformer och utbildningsanordnare på andra orter. Elevantalet sjönk kraftigt under 1990-talet och vårterminen 2001 lades Katrineholms Tekniska Skola ned.
När Viadidakt bildades 2002 gick Komvuxverksamheten upp i den nya förvaltningen för vuxenutbildning, integration och arbetsmarknad i Katrineholm och Vingåker och i huset fanns utbildningslokaler, studie- och yrkesvägledare samt rektor och viss administrativ personal.
Under en kort period mellan 2006 och 2009 fanns Citygymnasiet i huset och därefter bland annat interkulturella enheten.
Från och med hösten 2012 finns åter Viadidakt i byggnaden med särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare och administration.
Sidinformation
- Senast uppdaterad:
- 20 november 2024